Stråtak vikt
Stråtak
Stråtak (eller halmtak / vasstak) är en form av yttertak med strå av halm, råg eller vass som täckmaterial. Det är troligtvis den äldsta typen av takbeläggning och används såväl i tropiska som tempererade områden. Det förekommer på alla kontinenter utom Antarktis. Kunskapen att lägga stråtak har gått i arv från generation till generation sedan förhistorisk tid. Läggning av stråtak sker efter samma princip men kan ha regionala variationer i utseende eller byggnadstyp. Det förekommer fortfarande i utvecklingsländer på grund av den låga kostnaden det innebär att använda den lokala vegetationen.
Egenskaper och teknik
[redigera | redigera wikitext]I historisk tid förekommer tre olika typer av halmtak i Sverige: sydsvenska halmtak, mellansvenska halmtak och nordsvenska halmtak.
Det sydsvenska halmtaket, som förekommer i Skåne, Blekinge, Halland, södra Bohuslän, sydöstra Västergötland och södra Småland, är av samma slag som de tak som förekommer i Danmark och Tyskland. Här binds halmen vid slanor och läkt som vilar på takens åsar. Typen har tidigare inte förekommit så långt norrut, utan spreds ännu i slutet av talet till de nordligare trakterna av de
Olika tak populära under tid
De första slags tak liksom vi människor började nyttja var stråtak, av halm eller vass. De används ju fortfarabde i tropiska och tempererade områden. Uppe i kalla Norden äger vi tillsammans tiden fått större behov av andra material vid taken än just halm och vass. På äldre bevarade bostad, ser man hur oss använde stråtak för bara år igen i tiden. De höll dock ganska länge samt i flera år, innan de behövde repareras.
Parallellt använde man tegel till taken
Redan de gamla romarna använde sig tidigt av tegel för sina tak. detta ser man i utgrävningar av hustak i Italien. Till Norden kom sättet att bygga tak tillsammans tegel, tillsammans kristendomens insättning och religiös byggnad som byggdes av munkar och nunnor under tidig medeltid. ursprunglig använde man sig från enkupigt tegel under talet och beneath talet kom det tvåkupiga teglet mot användning. Man byggde då med tegel på ett läkt, beneath läkten fanns tjärpapp samt mot gavlarna byggde man med spräckpanel. Teglet besitter alltid använts på överbyggnad med brant lutning. äger man däremot ett ej så brant tak äger man använt sig från plåt inom stället.
Plåt besitter alltid varit ett dyrbart material mot tak
Under talet använde man sig från kopparplåt, medan bly- samt
Torvtak
Torvtak benämns i dag gröna yttertak med gräs eller annan vegetation. Torvtak har en lång tradition i Sverige och många andra länder som takmateriel såväl på jordkällare och backstugor som på hus även i städerna. Torvtakets lutning kan ligga mellan 3 och 30 grader för att få avrinning. Brantare taklutningar måste ha ett ramverk under för att förhindra att trycket mot torvstocken inte skall bli för hög.
Torvtaket lades på ett undertak av kraftiga plank som bekläddes med björknäver. Näver fungerar bra även i jämförelse med syntetiska material för undertak till torvtak. Huset eller byggnaden måste byggas med en kraftigare takkonstruktion än byggnader som har stråtak eller spåntak som beklädnad, vikten kan vara till &#;kg/m² exklusive snölast.
Torvtaket lades i två lager på varandra med förskjuten överlappning. Det första lagret lades med grässvålen ned mot nävern, det andra lagret med grässvålen upp. Längst ned ligger mullbrädan som håller torven kvar och släpper igenom det regnvatten som kommer uppifrån taket. På äldre hus och byggnader fanns oftast ingen inre beklädnad i taket, där var det lätt att se om och var taket läckte. Vid ett läckage är det v