Sju vita åren

Sara är tio år. Sara hör uselt, så denna kommunicerar tillsammans med teckenspråk. dock Saras släkt tvingar hon att prata istället till att teckna. Varje gång hon tecknar får denna skäll, vilket har gjort att denna vägrar prata med sin familj. Sara har blivit slagen på grund av att denna hade på grund av hög volym på sin surfplatta. denna har blivit inlåst inom källaren på grund av att denna inte hörde sin far kalla vid henne.

Sara existerar ett extremfall, men barnplågeri och psykisk misshandel existerar tyvärr ett del från vardagen på grund av barn såsom Sara samt det existerar inte begränsat till hemmet.

Språk diskuteras ivrigt av den nya regeringen. Patienter bör betala på grund av tolkstöd, står det inom Tidö-avtalet, samt det existerar snack angående språkkrav på grund av permanenta uppehållstillstånd. Alla pratar om människor som ej kan detta svenska språket, men politiker har länge glömt försvunnen en grupp: de tillsammans med funktionsnedsättningar såsom kräver teckenspråk. Kanske beror det vid att dem inte hörs eller syns i media.

Detta kan oss ändra vid genom för att introducera teckenspråk i skolan från ett ung ålder, samt ge teckenspråk ställning eller tillstånd som en nationellt minoritetsspråk.

Majoriteten av unge i behov av teckenspråk har hörande vårdnadshavare so

Dövkultur

Dövkultur innebär att den teckenspråkigadöva befolkningen utgör en språklig och kulturell minoritet.^[1]

Historia

[redigera | redigera wikitext]

I forntiden härskade mycket falska föreställningar om "dövstummas" undervisning och uppfostran. Den grekiske filosofen Aristoteles (– ) menade till exempel att den som är född döv är en oförnuftig varelse och oemottaglig för någon slags bildning. En helt annan föreställning om de döva rådde hos egyptierna och perserna, vilka ansåg att de döva var omhuldade av gudamakterna och därför behandlade dem med kärlek och vördnad. Huruvida de uträttade någonting för deras utbildning är dock inte känt.

Efter kristendomens framträdande dröjde det mycket länge, innan något slags dövundervisning startade. Till och med kyrkofadern Augustinus ( ) uttalar sig om de döva i samma anda som Aristoteles. "Det är omöjligt för den dövfödda att komma till tron", sade han, "ty tron kommer av predikan, av det som man hör. Den dövstumma kan varken lära att läsa eller skriva". Den förste man känner till som undervisade en döv person och därigenom vederlade dylika falska omdömen, var biskopen av York John of Beverley (). Det nästa kända försöket

För mig är det en gudagåva

ANTOLOGI Jag, som är född döv, kallar mina sju första år ”de sju mörka åren”. De andra säger ”de sju vita åren” och jag kan förstå att vitt kan innebära blankt men för mig är vitt positivt.

Jag, som var uppvuxen i Gullänget (ett litet samhälle utanför vackra Örnsköldsvik), blev inte långvarig på dövskolan i Härnösand eftersom jag med hjälp av hörapparat kunde höra lite. Istället blev jag sänd till Stureskolan i Örebro. Där var teckenspråket förbjudet och all undervisning var på talad svenska. Jag använde lite teckenspråk i smyg för det ansågs som något fult. Lyckligtvis hade vi en och samma underbara lärare i åtta år. Men jag hade en fruktansvärd fostertant hemma som inte lät mig äta mätt, gav mig stryk och annat. Tänk dig ett barn som inte förstod varför hon som sjuåring åkte till Örebro och hamnade hos henne.

Jag hade en kris vid årsåldern eftersom barndomens upplevelser kom ifatt mig. Då fick jag samtala med en psykolog. Han väckte mitt undermedvetna och jag blev medveten om mina sju förlorade år, vilket rev upp såren hos mig. Som förstadielärare för hörande föräldrar till döva barn betonade jag vikten av att döva barn får tillgång till svenskt