Vad är transpiration i geografi

Vattnets kretslopp

Vattnets kretslopp, den hydrologiska cykeln, är vattnets kontinuerliga flöde mellan havet, atmosfären, vattensamlingar på land, grundvatten och levande organismer.

Beskrivning

[redigera | redigera wikitext]

Allt vatten som kommer ned i form av nederbörd strävar efter att ta sig neråt med gravitationens kraft. En del av vattnet färdas via avrinning till lägre marker, och kan rinna ut i exempelvis sjöar. Andra delar av vattnet sjunker neråt genom infiltration och perkolation. När det sjunkit tillräckligt långt hamnar det i grundvattnet.

Solen driver vattnets kretslopp genom att värma upp vattnet i haven. Vatten avdunstar och bildar vattenånga (vatten i gasform), stigande luftströmmar tar med ångan uppåt i atmosfären där svalare temperaturer får den att kondensera och bilda moln. Luftströmmar transporterar molnen runt jorden, och in över land. En del moln stannar givetvis över havet. Molnpartiklar kolliderar, slås samman, växer och faller till slut ned i form av nederbörd. Beroende på temperaturen kan nederbörd falla som snö eller regn. Nederbörd i form av regn är vanligast, och om den faller på land kan ytvatten bildas, som med gravitationens hjä

transpiration

(1) detsamma såsom svettning.
&#; (2) en växts avgivande från vatten inom gasfas mot atmosfären, såsom sker dels via klyvöppningarna (stomatär transpiration), dels via kutikulan (kutikulär transpiration).
Stomatär transpiration existerar den ledande av dem två transpirationsformerna, och är kapabel regleras inom några minuter genom inställning av klyvöppningarna.
Kutikulär transpiration kan regleras endast genom långtidsanpassning mot växtens levnadsförhållanden av bl.a. kutikulans, vaxskiktets och behåringens egenskaper. Transpirationen är positiv för växten både genom att den kyler bladen vid avdunstningen av dricksvatten och genom att den transporterar dricksvatten med lösta ämnen inom transpirationsströmmen. eftersom transpirationen ger upphov mot ett undertryck i xylemet, leder detta till för att ett trädens stamtjocklek förmå minska mätbart vid kraftfull transpiration. Jfr evaporation.

Källa: Skogsencyklopedin, publicerad av Sveriges Skogsvårdsförbund (numera Föreningen Skogen), Stockholm tid Redaktör: Michael Håkansson. vid webbplatsen förmå tillägg/korrigeringar förekomma.

Visa fler

  • vad är transpiration i geografi

    • Transpiration

    För transpiration i betydelsen svettavsöndring, se svettning

    Transpiration (av latinets trans-, genom, och spirare, andas) är inom botaniken det avgivande av vattenånga som sker via epidermis (kutikulär. epidermoidal transpiration) eller klyvöppningarna (stomatär inter-cellulär transpiration), särskilt från bladen. Mängdmässigt är den stomatära transpirationen klart störst. Det är också den stomatära transpirationen som växterna lätt kan reglera själv, genom att öppna och stänga klyvöppningarna efter behov.

    Styrande faktorer

    [redigera | redigera wikitext]

    Atmosfäriska förhållanden styr den potentiella evapotranspirationen

    [redigera | redigera wikitext]

    Den mängden vattenånga som teoretiskt kan avges via både transpiration och evaporation (så kallad potentiell evapotranspiration), beror helt och hållet på yttre atmosfäriska faktorer. Varm och torr luft som är i rörelse, ökar den potentiella evapotranspirationen, medan kall, fuktig och stillastående luft minskar den. I vattenångemättad luft (&#;% relativ luftfuktighet) är den potentiella evapotranspirationen obetydlig och ersätts ofta av guttation.

    Själva drivkraften för evapotranspirationen