Björneborgarnas marsch text
Björneborgarnas marsch
Björneborgarnas marsch, även känd som Schwedischer Kriegsmarsch[1][2],(finska: Porilaisten marssi) existerar en svenskmilitärmarsch från talet av enstaka okänd person som komponerar musik. Idag används marschen främst i land i norden och existerar sedan detta finska försvaretsparadmarsch. I land i norden framförs den framför allt i militära och andra högtidliga kontext, som exempelvis vid finska presidentens festceremonier och nära utlysandet från julfriden inom Åbo.[3] Marschen spelas även för för att hedra finländsk guldmedalj inom olympiska spelen.[4]
Dikten
[redigera | redigera wikitext]Till denna musik skrev den finlandssvenskeskaldenJohan Ludvig Runeberg en ord (med dåtida stavning: Björneborgarnes marsch) vilket ingår såsom den andra dikten inom andra samlingen av Fänrik Ståls sägner. Den finlandssvenske skalden Zacharias Topelius besitter berättat angående dess tillkomst. Benämningen "Björneborgarna" avser soldater ur Björneborgs regemente.[5][6]
Första versen lyder vid svenska:[7]
Söner från ett människor, som blött
på Narvas hed, vid Polens sand,
på Leipzigs slätter, Lützens kullar.
Än har Finlands kraft ej dött.
Än kan tillsammans oväns blod ett fält här färgas rött.
försvunnen, bort vila, rast samt fre
Söner av ett folk, som blött
på Narvas hed, på Polens sand, på Leipzigs slätter, Lützens kullar,
än har Finlands kraft ej dött,
än kan med oväns blod ett fält här färgas rött!
Bort, bort, vila, rast och fred!
En storm är lös, det ljungar eld och fältkanonens åska rullar;
framåt, framåt led vid led!
På tappre män se tappre fäders andar ned.
Ädlaste mål
oss lyser på vår bana;
skarpt är vårt stål
och blöda är vår vana.
Alla, alla käckt framåt!
Här är vår sekelgamla frihets sköna stråt.
Lys högt, du segersälla fana,
sliten av strider sen en grånad forntids dar,
fram, fram, vårt ädla, härjade standar!
Än finns en flik med Finlands gamla färger kvar.
Aldrig skall vår fosterjord
Av våldets makt ur oförblödda bataljoners armar ryckas;
aldrig ljuda skall det ord,
att Finlands folk förrått sin fria bygd i nord.
Falla kan den tappre blott,
ej rygga för en faras h
Björneborgarnas marsch
Finnish musical work
Björneborgarnas marsch (Finnish: Porilaisten marssi; Estonian: Porilaste marss; 'March of the Björneborgers' or 'March of the Pori Regiment') is a Swedish military march from the 18th century. Today, it is mainly performed in Finland and Estonia and has served as the honorary march of the Finnish Defence Forces since and is the Estonian Defence Forces' official honorary march.[1]
History
[edit]The original melody of Björneborgarnas marsch is most likely French in origin, and was composed by an unknown composer in the 18th century, although the modern brass band arrangement is by the Finnish German composer Konrad Greve.[3][4][5]
Later in the same century, it was made popular in Sweden by the poet Carl Michael Bellman, who used it as a basis for his epistle 51 "Movitz blåste en konsert" (Movitz blew a concert), and was subsequently adopted as a military march by the Royal Swedish army. Following Sweden's defeat to Russia in the Finnish War of –, her eastern lands formed the Russian-controlled Grand Duchy of Finland.[6]
The march remained popular throughout the 19th centur